Tack för omtänksamheten.
S, K, E och T var på Sci-fi-mässan i Göteborg i lördags. Det fick jag reda på igår. Eller om det var i lördagskväll. För sent iaf. Och inte av någon av dem. I Göteborg. Det är mindre än en timmes bilväg härifrån. S, K och E ska föreställa mina vänner. Nära vänner till och med. Eller ja, det var vad jag trodde iaf. Tydligen hade de inte tänkt på det. Det var inte personligt.
Fine, man kan glömma saker, det går jag med på, men vafan. Jag ÄR besviken. Jävligt besviken. Normalt sett är de 3-4 timmar bort, nu var de mindre än en timme bort och INGEN av dem tänkte på det på hela dagen.
Helt ärligt, jag vet inte om jag hade tagit mig in till Göteborg för att träffa dem, men det hade varit trevligt att veta att de tänkte på en iaf. För knappt ett år sedan var jag, S, K, E och T på Sci-fi-mässa i Malmö. Med andra ord, de vet att jag är intresserad. På den mässan var K så arg på S att hon aldrig mer skulle prata med honom och till viss del på grund av vad jag fick reda på då bestämde jag mig för att det inte var lönt för mig och S att fortsätta som par. Jag var förbannad och besviken på S, och K och E var på min sida. Sen ändrade sig tydligen K och var visst inte arg på S längre, men hon skulle ALDRIG kunna bli tillsammans med honom iaf. Hon kunde ju inte ens lita på honom. Nu "dejtar" dom. Och E glider med, de är bästisar allihopa och framförallt är alla vänner med A, som jag fortfarande inte pratar med efter jag backade upp E när de bråkade.
Men jag flyttade ju, så jag finns väl inte längre. För fan.
Jag känner mig falsk nu, för jag inte sagt något till E om detta, men jag orkar inte.
Jag tycker att de alla, S, K och E, ska fundera på hur det känts om det var omvänt. Om det var någon av dem som varit jag och jag istället hade gjort som de gör. Visst, S är mitt ex, det är väl meningen att ex inte ska vara vänner, men jag i min enfald trodde att vi kunde vara det. K har däremot hela tiden varit mån om vår vänskap och E är min älskade kusin som betyder så otroligt mycket för mig. E, fundera, hur hade du känt om jag börjat umgås och bli bästis med alla dina vänner och ovänner. Seriöst. Du hade lackat ur helt.
Tack Jane för att du visar att du bryr dig och för att du säger till mig att du är glad för vår vänskap. Tack Linda för att du alltid, alltid, alltid funnits där och brytt dig, genom alla år. Vi må inte träffas och/eller prata ofta, men jag är vansinnigt tacksam för er vänskap. Ni är underbara och jag älskar er. <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kram, och tack för att DU finns! Du är ett jättebra stöd och ställer alltid upp om man behöver dig.
SvaraRaderaSenast idag och det behövde jag verkligen. <3
I ärlighetens namn så tänkte i alla fall inte jag på det. inget jag är något vidare stolt över faktiskt. Jag erkänner att jag hävde ur mig en massa när jag var arg o sårad. Det går inte o ta tillbaka så det är något jag får fortsätta o skämas för. o det gör jag. Saker ändras och det står jag med för. Jag trodde verkligen inte då att det skulle slut såhär. Hade jag kunnat se mig själv då som jag är nu då hade jag troligen inte hävt ur mig allt det där.
SvaraRaderaMen här står jag i alla fall. I denna situationen. Och jag lär nog fortsätta stå här. Med mina brister o fel. Bära eller brista. Kanske det är dags att inse att vår vänskap inte fungerar. Allt jag har o säga faktist angående detta.
Ta hand om daj!
Syster: <3 =)
SvaraRaderaWonkers: Haha, okej. Så viktig var den vänskapen som du varit så mån om. Men fine. Ta hand om dig du med och jag hoppas allt går bra för dig.
Kamilla, det är en känslig situation, för er alla. Känslor kan bli sårade fast dom kanske inte skulle blivit det under andra omständigheter. Det tror jag nog du förstår egentligen.
SvaraRaderaAtt skippa en vänskap bara så där känns väldigt lättvindligt. Jag trodde riktiga vänner var vänner både i det positiva i livet och det negativa. Men det är så klart roligare när allt är party, men livet funkar inte så och inte vänskaper heller.
Tack själv! :)
SvaraRaderaDu är med underbar o älskad! <3 <3 <3