Jag.

Jag är känslig. Inte så konstigt idag kanske med tanke på att jag inte sovit inatt, men jag är känslig.
Jag är en hönsmamma ut i fingerspetsarna, är det någon jag tycker om som inte mår bra så oroar jag mig, om någon inte har vantar när det är kallt ute så gnäller jag etc. Jag är en hönsmamma.
Jag gråter mycket också. Det är inget jag tycker är konstigt eller jobbigt normalt sett, men ibland blir jag faktiskt lite trött på mig själv. Tittar jag på en film eller en TV-serie och det är sorgligt, fint, gulligt, hemskt eller bara lite sött så gråter jag. Extreme Home Makeover är ett ypperligt exempel, det är inte sorgligt på något vis alls, det är roligt, människor som förtjänar det får ett nytt hem och jag gråter som ett litet barn varje gång. Jag tittar inte mycket på sånt, däremot tittar jag mycket på andra TV-serier. Jag har till exempel sett Grey's Anatomy och gråtit till nästan varje avsnitt, nu har jag börjat se Private Practice (en spin off på GA), två avsnitt har jag hunnit med och jag har gråtit till båda.

Jag är även en besserwisser, jag är hopplöst dålig på att ha fel och på att få mina åsikter ifrågasatta. Visst, igår fick jag mina åsikter ifrågasatta utan att bli knäpp, men argumenten var bra och det lades fram på ett vettigt sätt. Oftast är jag dock inte så stoisk. Jag kan hålla käften när någon säger emot, oftast gör jag det, men jag släpper det inte. Saker kan gräma mig länge, reta mig och störa mig. Bara för att någon inte håller med! Hallå, jag har ju alltid rätt, hur kan folk säga emot eller inte tycka samma sak som jag?! Jag hade blivit ett hemsk (eller jättebra?) Jehovas vittne. ;)
Jag anser dock att jag, liksom alla andra, har rätt att andra min åsikt om nya fakta kommer fram eller helt enkelt för att jag blivit äldre och förhoppningsvis visare.
Ett problem jag har med mina, oftast väldigt starka, åsikter är att jag är fruktansvärt dålig på att hitta bra argument för dem. "Jag tycker så!" räcker bara så långt.
För att åter ta upp homosexuella, jag anser att homosexuella ska få gifta sig och adoptera, men de enda argumenten jag har för det är typ "De är lika bra som vi, varför skulle de inte få det?". Ni hör ju. Förvisso tycker jag att det argumentet bör räcka i just detta sammanhanget, men om man ska ha en diskussion om det kommer jag inte så långt innan jag bara blir arg för att folk inte håller med.

Nu har jag ordbajsat jättemycket, så nu får jag nog se ett avsnitt PP till. Äta bör jag göra också.. *hm*

Puss!