onsdag 18 maj 2011

Oro.

För en gångs skull ligger jag inte i sängen och ska sova när jag bloggar. Nu sitter jag vid datorn och är orolig. Funderar på om det är månen som påverkar eller om det helt enkelt är oro. Månen är galet vacker inatt, full, nära och ljus. En riktig sagomåne.

Jag har lite att oroa mig för, men jag tycker inte jag borde vara såhär påverkad av det. Kan inte koppla av, kan inte koncentrera mig och efter att ha sett fyra serier a 40 minuter funderar jag på att se en film för att sysselsätta huvudet lite med annat än denna oron. Magen är som en hård knut, halsen klumpar sig och huvudet är i uppror. Allt jag tänker på får mig olustig. Att lägga mig tänker jag inte ens fundera på när jag är sån här. Ligga och vrida och vända mig i timmar med denna oron i kroppen är inget jag gör frivilligt. Då dygnar jag hellre, även om det är jobbigt det med.

Egentligen tycker jag bara att jag har en sak att oroa mig för och det är en operation imorgon. En väns mormor opereras för cancer i levern imorgon. Det är självklart oroande och jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra.

Vi fick lägenheten, så vi ska skriva kontrakt innan fredag. Det är lite.. läskigt? Det är inte oroande, men visst, det ger mig en hel del att tänka på. Jag tror verkligen inte det kommer bli några problem att bo med henne och det ska bli jäkligt skönt att flytta härifrån, till en riktig lägenhet. Jag får till och med det största sovrummet (A gillade inte tapeterna i det, jag kan lätt leva med dem). ;) Är lite orolig för månadskostnader, men det kommer bli en lägre månadskostnad än här, som sagt, så det ska ju vara lugnt.

Jag tänker mycket på E. Jag borde släppa det, hon har uppenbarligen gjort det, men jag kan inte. För varje dag som går blir jag argare på henne, mer besviken, mer ledsen. Jag har tydligen ingen rätt, what so ever, att känna mig bortbytt, bortglömd, undanskuffad och utstött. Över huvud taget. Alls. Däremot gjorde jag jävligt fel som inte tog det privat med henne, men det är helt okej för henne att inte svara på mitt mail? Först klagar hon på att jag inte tagit det med henne, när det är hon som valt att inte svara mig, sen gör hon det igen? Så jävla mycket skit jag tagit för den vänskapen, det är inte värt ett piss längre? Det räknas inte att jag älskar henne och att jag skulle göra jävligt mycket för henne, för allt som finns nu är att jag är dum i huvudet, egoistisk och får folk att gråta? När fan hände detta? När blev jag en egocentrisk skitstövel?
Jag skulle för övrigt vilja veta vilka alla de gångerna jag fått K att gråta är. Jag vet en. Jag kan inte ta ställning, jag kan inte be om ursäkt, jag kan inte tycka att hon gjort fel, jag kan inte göra ett skit, för det är tydligen bättre att bara bryta alla band. Hur fan tänker folk? Säg till mig vad jag gör för hemskt skit istället, ge mig en chans?

Jag är ruskigt trött på sötsaken i mitt huvud, antagligen kommer jag skrika åt honom att sluta springa där en vacker dag, men just nu är jag faktiskt glad att han är där. Jag behöver något trevligt att tänka på och även om det är irriterande och.. ja, mer irriterande att ha honom där, så är det en distraktion från annat mitt huvud vill tänka på.

Nu ska jag dock skicka ett mail till E som jag antagligen kommer få ångra, för allt jag gör är ju fel.

Sköt om er och ta fan ta mig vara på varandra. Alla är viktiga, ta inget för givet och var rädd om dina nära och kära. Framtiden är en jäkligt osäker plats.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar