Jag har en vän i Borås. Jag var bitter innan. Jag har många bekanta här, vissa som är väldigt viktiga, men jag skulle nog våga påstå att jag bara har en vän. Han bryr sig när jag mår skit och jag bryr mig när han mår skit. Han har sagt mycket klokt till mig och jag värderar honom högt. Jag vet att allt inte är frid och fröjd för honom för tillfället och jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa honom på något sätt och jag hoppas att han förstår och vet att jag bryr mig och vill hjälpa till.
Jag hoppas att flera i Borås förstår att jag bryr mig om dem, men när det kommer till vänner är det tyvärr värre. Jag har vissa bekanta (det låter så vansinnigt ytligt, men jag vill skilja på vänner och bekanta i det här inlägget, därav det ytliga ordet) som betyder mycket för mig och som jag lätt kan se som framtida vänner, men tyvärr, av diverse anledningar, är de inte vänner. Inte på det sättet och inte än. Därmed inte sagt att de inte bryr sig om mig eller att jag inte bryr mig om dem, jag vet att vissa bryr sig och jag vet att jag bryr mig om många.
Annars då?
Blogginlägget som var tilldelat mig och min idioti är borttaget. Hela bloggen är borttagen faktiskt. Blir svårt att svara på något. Trevligt att man inte ens får en ärlig chans ju. Eller inte.
Jag är arg och ledsen på mina nu tydligen före detta vänner, men eftersom allt tydligen är mitt fel och jag inte får ens någon chans så är det tydligen så det ska vara. Två av dem har tagit bort mig från facebook och den tredje använder sin talande tystnad. Det är väldigt tråkigt och väldigt ledsamt faktiskt.
Jag vet att jag var feg som använde min blogg, det var inte det smartaste jag gjort, men jag var medveten om det hela tiden. Tyvärr var det enda sättet jag klarade. Min mentala hälsa är för tillfället väldigt svag och hade jag försökt på något annat sätt än offentligt hade jag inte rett ut det. På detta sätt vet folk vad som händer och jag har en chans att få något slags stöd. Något jag är tacksam för och behöver. Nu kanske någon tycker att jag kunde väntat tills jag var stabilare och tagit det privat då, men tyvärr kan vissa saker inte vänta. Det tog för mycket av mig att ha det inom mig helt enkelt.
Nu får jag nog försöka sova. Har trots allt en tenta att försöka reda ut imorgon.
Ha det fint.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om det är någon tröst så är de flesta dåliga på att agera rätt i svåra situationer. Jag själv tar kontakt med allt och alla för att söka sympati, och är riktigt hopplös ibland <_< men man kan inte mer än försöka göra rätt, andra är faktiskt inte mycket bättre än en själv...
SvaraRaderaAngående vänner så har vi ju redan haft den diskussionen, det är ASSVÅRT att hitta en bra vän! Jag skulle vilja ändra bekant - vän, till bekant, vänner och bra vänner. I varje fall känner jag att jag har många vänner, några få bra vänner, och typ en riktigt bra vän ("gills inte", "du fuskar" eller vad? ;) )
Hur som helst, kram på dig och hoppas tentan gick bra :) jag ska tillbaka till sängen och sova bort förkylningen...
Alla relationer är svåra att hantera,skaffa och underhålla. Men jag tror också det är såhär: Ger du mycket kärlek, villkorslöst, får du mycket kärlek tillbaka. Enkelt att säga, svårt att göra. Men övning ger färdighet :)
SvaraRaderaHajk: Eller hur? Men oftast så brukar jag inte kategorisera folk efter hur goda vänner vi är, så oftast är det ju inget problem. =) Men nog skulle man ibland vilja ha en sisådär 10 nivåer vänskap för att särskilja det. =)
SvaraRaderaKrya på dig. <3 =)
Antonia: Visst är det så. Relationer är jättekrångligt, tyvärr, men ack så mycket de ger.
Det är verkligen lättare sagt än gjort. Jag försöker, men när man kontinuerligt misslyckas börjar man lätt tvivla på sig själv och när man gör det är det skitsvårt att hitta någon "gyllene medelväg" att gå, där man ger kärlek utan att vara påflugen.
Jag tycker vad morsans kompis danskan Liz sa är så sant, hon sa: "Ting tar tid", och det gäller allt i livet som är värt något, även vänskaper. Sen sa vår kloka mor en sak som jag bär med mig alltid och det är "Man har folk till olika saker" och med det menade hon att ingen vän är den andra lik, eller ger en samma sak.
SvaraRaderaTill Antonia, min syster ÄR väldigt kärleksfull och ger väldigt mkt av sig själv, men jag förstår hur du menar :-)