Parpy.

Imorgon är det parpy och jag har sett fram emot det sen jag fick reda på att det skulle vara. Men just nu är jag bara orolig för om jag ska lyckas roa mig eller om jag bara ska vara orolig. Just nu är jag bara orolig. Hela jag. Jag har alldeles för mycket i mitt huvud nu känner jag. Alldeles för mycket olustigt och oroligt. Det är lite dumt dock, för jag tänker inte på det, men min mage känns sådär "svart hål"-ig som magar gärna gör när man är orolig och hela jag känner mig orolig och framförallt är jag så galet trött. Tröttheten har säkert lite att göra med den där onödiga lilla förkylningen jag åkt på också, men knappast bara. Så här trött blir man inte av att vara så här lite förkyld.

Jag är så sjukt besviken. Tio års vänskap och tio års försäkran om hur viktig jag är blåstes bort bara sådär. För att jag var feg. Seriöst? Jag trodde vår vänskap var starkare än så. Jag förväntade mig ett jävla liv, men inte ett clean break.

Nej. Nu ska jag titta på när Cleo scannar saker och leka facebook. Parpy imorgon. Pepp pepp.

Puss.