Syskonkärlek.

Alltså, jag älskar mina systrar, tro inget annat. Men jesus.

Hatar att må såhär. Var hos dr igår för att förnya mitt recept och bölade typ konstant hela tiden jag var hos henne. Hatar mitt liv atm. Har ett semestervik jag faktiskt inte vill ha, men det är ett jobb, och som jag sagt tidigare, ett jobb är ett jobb är ett jobb. Jag har inte så mycket val. Ska om inte annat bli jävligt skönt att tjäna lite pengar för en gångs skull. Bor just nu hos mitt ex. Wohoo. Vill inget hellre än att flytta till något eget, men det kan jag inte göra förrän i höst. Så nu i sommar får jag bo hos mamma. Vuxet värre. Vet inte om jag kommer in på skolan till hösten, gör jag inte det får jag gå till soc, för jag har inte råd att bo själv med den inkomst jag har nu.

Jag borde veta bättre än att försöka förklara för henne, det blir bara fel då. Jag har aldrig kunnat förklara för henne, hon välter mina argument snabbare än något och jag blir bara arg och ledsen. Men jag trodde att det skulle gå, att jag skulle klara det. Vissa misstag borde man verkligen aldrig göra om. Men jag känner mig så jävla svag när jag inte kan/vill förklara.

Nåja. Nu bölar jag som en tårpil. Ibland undrar jag faktiskt om jag är en dålig och elak människa. Börjar tro det när det är allt som känns äkta.