Brev.

Har funderat mycket på att skriva ett brev till henne. Har till och med skrivit ett. Men jag vet inte. Är det värt det? Är det lönt? Kan jag förklara något öht så hon förstår? Och orkar jag eg? Brevet jag skrivit är på över 3 sidor (i word, originalinställningar på font etc), men det känns alldeles för kort. Samtidigt som det känns alldeles för långt. Vem orkar läsa brev på massor med sidor liksom? Måste påpeka att brevet är inte klart ännu. Det måste läsas igenom flera gånger till och mycket kommer ändras, tas bort och läggas till.
Den viktigaste frågan är väl eg om jag orkar. Orkar jag bry mig, orkar jag hantera ett eventuellt svar? Har funderat lite på vad jag vill få ut av ett brev också. Egentligen är det ju väldigt egoistiskt, för allt jag kommer fram till är att jag inte vill att hon ska se mig på fel sätt, vilket hon gör.
På ett sätt vill jag väldigt gärna skicka brevet, om inte annat för att trigga henne. Jag hatar att bråka, men jag vet inte, detta bråket är något utöver det vanliga. Jag tror jag vill hålla igång det på något sätt. Kanske bara är för att det känns så oavslutat, det känns som att hon inte lyssnat och tagit till sig av det jag sagt över huvud taget, bara av de negativa sakerna och bara på fel sätt.
Hon säger att hon släppt allt, att hon inte bryr sig längre. Jag vill släppa allt, jag vill inte bry mig längre. Ibland känns det som att jag skulle klara det, men ibland kan jag inte låta bli att tänka på det. Det stör mig, hela situationen stör mig. Hennes beteende stör mig.
Brevet jag skrivit handlar bara om henne och mig (typ iaf), men jag vill så gärna ta upp annat, ta upp hennes beteende i andra frågor, som jag egentligen inte har att göra med, men som stör mig så ofantligt.
Varför kan hon inte bara erkänna att hon kan göra fel och låta saker vara när de borde låtas vara? Och varför kan jag inte släppa henne?


Och apropå älgjakt:
Orka är ett väldigt fult ord. Fundera på det en stund så ska ni se. =)