Jag har senare år flera gånger fått höra att jag är en elak jävla bitch. Jag kan förstå vart det kommer ifrån, för jag har inte samma tålamod med vissa saker som förr och jag tar inte lika mycket skit som förr. Dock förvånar det mig hur mycket folk kör över en och tar för givet att man ska vara snäll, om jag nu är den där elaka bitchen.
Ja, jag har en bil, nej, den är inte allmän ägodel. Jag tänker inte köra dig bara för att jag har bil. Bensinen är inte det enda som kostar med en bil, olja, däck, besiktning, service och en jävla massa annat kostar också. Just nu krånglar mitt batteri, förhoppningsvis räcker det med ny batterivätska, men det vet jag inte säkert förrän jag köpt och fyllt på. Bensinen är den mest synliga kostnaden ja, men det är långt ifrån den enda. Tänk på det om du ska be om skjuts någon gång. Glöm inte bort att jag kanske anser att min tid är värd något också, att vara chaufför är inte någon hobby för mig.
Ja, jag undviker helst bråk om jag kan, men nej, det är inte okej att vara oförskämd för det. Det är inte heller okej att vara oförskämd för att jag säger ifrån. Just nu är mitt liv väldigt tungt, med skolångest, pengaångest, jobbångest och annat skit. Jag är känsligare än vanligt nu, så antagligen hugger jag snabbare än jag gör när mitt liv känns lättare, men det innebär inte att man får behandla mig hur som helst. När jag flera gånger i veckan vill gråta för att livet suger så uppskattar jag inte förolämpningar och egoism. Det jag uppskattar är ärlighet och tålamod.
Visst, jag går inte ut offentligt särskilt ofta med hur jag mår mentalt, men de människor som vet att jag har det svårt nu borde i alla fall kunna försöka visa lite hänsyn tycker jag. Ja, jag förstår att andra också mår dåligt, det här är inget jag har någon slags ensamrätt på, men faktiskt så är det så att om du vill att jag ska visa dig hänsyn så får du fan ta mig visa mig hänsyn också. Att bara vara oförskämd och otrevlig, för att jag mår dåligt över något du gör och därför försöker få dig att förstå det, är inte ett lämpligt sätt att behålla min vänskap på. Att behandla mig som skit och sen förklara för mig att jag är en dålig vän som inte tar mer hänsyn är inte ett lämpligt sätt att vårda sin vänskap med Jean.
Så. Nu har jag vräkt ur mig lite skit. Förhoppningsvis kommer det kännas lättare nu, men antagligen kommer det bara ge mig dåligt samvete för att jag gnäller på allt och alla jämt. Yay, go me!
Stick och brinn.
Jean - en bitterfitta.
söndag 9 december 2012
söndag 25 mars 2012
Förvirringen.
Har inte skrivit något här på väldigt länge och just nu är förvirringen så ofantlig att jag känner att det är läge att skriva av sig lite.
Jag har en vän som beter sig så fantastiskt konstigt just nu. Jag förstår ingenting, jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till något över huvud taget där just nu. Jag fattar inte. Hoppas jag får klarhet i det snart.
Sen finns det de där korkade människorna. Ni vet, de som är sådär urbota korkade att man liksom blir rädd. De säger saker som får en att undra om de någonsin tänkt en vettig tanke i hela deras liv. Vet ni vilka jag menar? Visst, ibland tänker man inte så långt, ibland virrar man till det. Ibland gör man rent av dumma saker. Men vissa människor, herregud. En del vräker ur sig så otroligt dumma saker, säger så konstiga saker, att man blir alldeles fascinerad. Pratade med min kusin om en sån häromdagen, den sorten som alltid har rätt. Som man inte kan argumentera med, för h*n vet liksom bäst och har verkligen tänkt. Det kunde ju varit bra, om det inte vore för det faktum att människan antingen inte tänkt klart en hel tanke i hela sitt liv eller inte känner någon normalt funtad människa. Det gör mig lite rädd. Får man verkligen vara så ignorant?
Och så har vi människorna som inte kan se något bra med världen och verkligheten. Som tur är finns det inte så jättemånga såna, för det är jobbigt när de skrämmer slag på en. Skurna handleder, ätna piller, ambulanser och poliser. Sånt är läskigt. Jag är väldigt glad att det finns bra människor som hjälper där hjälp behövs, som kommer i tid och som gör rätt.
Så har vi det fiktiva. Tv-serierna, filmerna, böckerna, de där låtsassakerna som ger en fina verklighetsflykter, som gör en glad, som ger en ork, glädje och tillfredsställelse (inte på det sättet, jävla pervo!). De där underbara sakerna som ibland tycker det är en bra ide att bryta ens hjärta i småbitar och stampa på bitarna. Vafan liksom? Inte okej beteende.
Men så har man också vännerna som finns där, som alltid finns där, som lyssnar, peppar, pratar, förstår och bara är bra. Som tur är har man såna också. De är värda allt guld i världen, jag hade inte klarat mig utan dem. Tack för att ni finns. <3
Förvirringen som uppstår när orosklumpen i magen gör sig påmind, när ingenting "makes sense" (jag önskar det fanns en BRA svensk fras för det, vet du någon så skvallra gärna), när allt bara liksom blir för mycket. Jag fattar inte. Vad händer ens?
Nu ska jag strax gå och lägga mig. Imorgon/ikväll ska jag till en kompis och titta på film. Vi ska titta på Jensen Ackles och Jared Padalecki och vi ska fan njuta. Vi ska ha det bra och jag ska förstå världen igen. Det har jag bestämt.
Ha det bra och sköt om er.
Ps. Du är bra. Ja, du. *nickar* <3
Jag har en vän som beter sig så fantastiskt konstigt just nu. Jag förstår ingenting, jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till något över huvud taget där just nu. Jag fattar inte. Hoppas jag får klarhet i det snart.
Sen finns det de där korkade människorna. Ni vet, de som är sådär urbota korkade att man liksom blir rädd. De säger saker som får en att undra om de någonsin tänkt en vettig tanke i hela deras liv. Vet ni vilka jag menar? Visst, ibland tänker man inte så långt, ibland virrar man till det. Ibland gör man rent av dumma saker. Men vissa människor, herregud. En del vräker ur sig så otroligt dumma saker, säger så konstiga saker, att man blir alldeles fascinerad. Pratade med min kusin om en sån häromdagen, den sorten som alltid har rätt. Som man inte kan argumentera med, för h*n vet liksom bäst och har verkligen tänkt. Det kunde ju varit bra, om det inte vore för det faktum att människan antingen inte tänkt klart en hel tanke i hela sitt liv eller inte känner någon normalt funtad människa. Det gör mig lite rädd. Får man verkligen vara så ignorant?
Och så har vi människorna som inte kan se något bra med världen och verkligheten. Som tur är finns det inte så jättemånga såna, för det är jobbigt när de skrämmer slag på en. Skurna handleder, ätna piller, ambulanser och poliser. Sånt är läskigt. Jag är väldigt glad att det finns bra människor som hjälper där hjälp behövs, som kommer i tid och som gör rätt.
Så har vi det fiktiva. Tv-serierna, filmerna, böckerna, de där låtsassakerna som ger en fina verklighetsflykter, som gör en glad, som ger en ork, glädje och tillfredsställelse (inte på det sättet, jävla pervo!). De där underbara sakerna som ibland tycker det är en bra ide att bryta ens hjärta i småbitar och stampa på bitarna. Vafan liksom? Inte okej beteende.
Men så har man också vännerna som finns där, som alltid finns där, som lyssnar, peppar, pratar, förstår och bara är bra. Som tur är har man såna också. De är värda allt guld i världen, jag hade inte klarat mig utan dem. Tack för att ni finns. <3
Förvirringen som uppstår när orosklumpen i magen gör sig påmind, när ingenting "makes sense" (jag önskar det fanns en BRA svensk fras för det, vet du någon så skvallra gärna), när allt bara liksom blir för mycket. Jag fattar inte. Vad händer ens?
Nu ska jag strax gå och lägga mig. Imorgon/ikväll ska jag till en kompis och titta på film. Vi ska titta på Jensen Ackles och Jared Padalecki och vi ska fan njuta. Vi ska ha det bra och jag ska förstå världen igen. Det har jag bestämt.
Ha det bra och sköt om er.
Ps. Du är bra. Ja, du. *nickar* <3
söndag 6 november 2011
Problem.
Jag har ett litet problem. Eller, ska jag vara helt ärlig är det inte ett särskilt litet problem, snarare ett fantastiskt onödigt stort problem. Problemet heter spindlar. Jag hittade en fantastiskt rolig sida som heter 9gag.com, sjukt kul, oändligt med bilder. Jag hade kommit en bit förbi 700:ade sidan när jag slutade. Anledningen till att jag slutade var spindlar. Jag vet inte exakt, men jag gissar på att det var närmre 10 bilder per sida, så vi kan ju vara rätt så säker på att det var några tusen bilder jag plöjde igenom. De flesta var roliga, en del var hysteriskt roliga och ett fåtal rent av tråkiga. Av alla dessa bilder jag såg var det kanske en handfull på spindlar, varav ett par var tecknade, så det var verkligen inte mycket spindlar och de spindlar som var var okej. Tills jag kom till monstret. Mitt monster, som seriöst gav mig problem att vara i flera dagar. Länk till MONSTRET. Varning dock! Kom ihåg att jag fick seriösa problem av den bilden. Seriösa. Jag kunde knappt ta på mig jackan, jag var konstant gråtfärdig i timmar, det enda jag tänkte på var det där jävla monstret. Så titta på egen risk. För att få fram länken fick jag gå via en gammal chatt och be en vän kolla så det var rätt bild, jag kan inte se bilden igen. När monstret dykt upp två gånger på 9gag slutade jag helt enkelt att titta på den sidan mer. Väldigt trist, eftersom det var en så rolig sida.
Idag slutade jag även gilla "I made a funny" på facebook. De lägger upp roliga bilder och texter lite då och då och för en stund sedan la de ju såklart upp en spindelbild. Inte ens i närheten av så läskig som mitt monster, men tillräckligt för att ge mig problem att få den från min news feed. Till sist fick jag scrolla upp så jag såg bilden igen så jag kunde ta bort den. Då började jag gråta. Av en bild på en spindel. Fattar ni? En liten bild på en spindel! Förvisso en äcklig spindel, men ändå, en bild, en liten bild! Jag är så förbannat trött på att vara rädd för spindlar, jag hatar att börja gråta av att se en BILD på en jävla spindel! Det är inte okej. Jag vet inte hur jag ska sluta bara.
BLEH!
Men jag har bra saker i livet också. Jag fick tillbaka snällvän häromdagen och så ska jag till Skåne snart ju. Åker till Småland på onsdag eller torsdag och så blir det en alldeles för kort visit i Skåne i helgen, men dock en visit. Jag får träffa lite folk jag saknar iaf, inte illa. =)
Men nu ska jag vara lite bitter på internet en stund till. World wide web fullt av spindlar. Urk.
Sköt om er.
Idag slutade jag även gilla "I made a funny" på facebook. De lägger upp roliga bilder och texter lite då och då och för en stund sedan la de ju såklart upp en spindelbild. Inte ens i närheten av så läskig som mitt monster, men tillräckligt för att ge mig problem att få den från min news feed. Till sist fick jag scrolla upp så jag såg bilden igen så jag kunde ta bort den. Då började jag gråta. Av en bild på en spindel. Fattar ni? En liten bild på en spindel! Förvisso en äcklig spindel, men ändå, en bild, en liten bild! Jag är så förbannat trött på att vara rädd för spindlar, jag hatar att börja gråta av att se en BILD på en jävla spindel! Det är inte okej. Jag vet inte hur jag ska sluta bara.
BLEH!
Men jag har bra saker i livet också. Jag fick tillbaka snällvän häromdagen och så ska jag till Skåne snart ju. Åker till Småland på onsdag eller torsdag och så blir det en alldeles för kort visit i Skåne i helgen, men dock en visit. Jag får träffa lite folk jag saknar iaf, inte illa. =)
Men nu ska jag vara lite bitter på internet en stund till. World wide web fullt av spindlar. Urk.
Sköt om er.
torsdag 3 november 2011
Förlåt.
Jag har tänkt lite på mig.
Innan var jag en jävla mes man kunde köra runt med lite hur som helst. Sen lärde jag mig att säga ifrån och blev en gnällig jävla bitch. Vad hände där? Nåja. Jag kan säga ifrån, jag ska bara lära mig att göra det på ett bättre sätt.
Däremot har jag en stor fördel som tyvärr många människor fattas. Jag vet att jag kan göra fel. Jag vet att jag gör fel. Och jag kan be om ursäkt för det. Varför är det så svårt att säga förlåt? Oftast behöver man inte ens säga förlåt, det räcker rätt långt med ett okej ibland. Om jag säger till något att "det är jobbigt när du gör så, gör inte så", hur svårt är det då att säga "Okej, förlåt" eller bara "Okej"? De flesta blir defensiva och kämpar emot direkt, för de ser inte att de faktiskt kan göra fel. De ser bara att jag klagar och gnäller. Visst, jag gör samma sak ibland, men saken är den att jag VET att jag gör så ibland. Oftast ser jag det i efterhand och kan be om ursäkt.
Men det gör mig ledsen att människor har så svårt att se att de också kan göra fel. Ingen är perfekt. Alla vet att ingen är perfekt, men fan vad det är svårt att inse att en själv gör fel. Det tycker jag med. Det är skitjobbigt, det gör ont och är allmänt jävligt besvärligt, men oftast känns det ändå bättre i efterhand. Oftast. Ibland känns det lite som att man bara offrat en bit av sig själv helt i onödan. Till exempel de gånger då man faktiskt verkligen rannsakar sig själv och lägger ut allt framför den andra samt ärligt ber om ursäkt, och det enda svar man får är i stil med "Okej". Jag menar, 99% av gångerna man behöver göra så är man inte helt ensam i matchen. 99% av gångerna har man blivit idiot av ett skäl och det skälet är oftast den andra, den man till sist krälar för och ber om ursäkt för.
Nej. Det är inte lätt att be om ursäkt alltid, men för fan folk, lär er.
Nu har jag föreläst klart. Gnäll, gnäll, klag, klag.
Men det blev iaf två inlägg på en kväll. Inte illa pinkat för tant Smowkie.
Sköt om er.
Innan var jag en jävla mes man kunde köra runt med lite hur som helst. Sen lärde jag mig att säga ifrån och blev en gnällig jävla bitch. Vad hände där? Nåja. Jag kan säga ifrån, jag ska bara lära mig att göra det på ett bättre sätt.
Däremot har jag en stor fördel som tyvärr många människor fattas. Jag vet att jag kan göra fel. Jag vet att jag gör fel. Och jag kan be om ursäkt för det. Varför är det så svårt att säga förlåt? Oftast behöver man inte ens säga förlåt, det räcker rätt långt med ett okej ibland. Om jag säger till något att "det är jobbigt när du gör så, gör inte så", hur svårt är det då att säga "Okej, förlåt" eller bara "Okej"? De flesta blir defensiva och kämpar emot direkt, för de ser inte att de faktiskt kan göra fel. De ser bara att jag klagar och gnäller. Visst, jag gör samma sak ibland, men saken är den att jag VET att jag gör så ibland. Oftast ser jag det i efterhand och kan be om ursäkt.
Men det gör mig ledsen att människor har så svårt att se att de också kan göra fel. Ingen är perfekt. Alla vet att ingen är perfekt, men fan vad det är svårt att inse att en själv gör fel. Det tycker jag med. Det är skitjobbigt, det gör ont och är allmänt jävligt besvärligt, men oftast känns det ändå bättre i efterhand. Oftast. Ibland känns det lite som att man bara offrat en bit av sig själv helt i onödan. Till exempel de gånger då man faktiskt verkligen rannsakar sig själv och lägger ut allt framför den andra samt ärligt ber om ursäkt, och det enda svar man får är i stil med "Okej". Jag menar, 99% av gångerna man behöver göra så är man inte helt ensam i matchen. 99% av gångerna har man blivit idiot av ett skäl och det skälet är oftast den andra, den man till sist krälar för och ber om ursäkt för.
Nej. Det är inte lätt att be om ursäkt alltid, men för fan folk, lär er.
Nu har jag föreläst klart. Gnäll, gnäll, klag, klag.
Men det blev iaf två inlägg på en kväll. Inte illa pinkat för tant Smowkie.
Sköt om er.
Uppdatering!
Eftersom anonyma inlägg är skiten, så lyssnar jag på den anonyma person som sa till mig att "update like a BOSS" och uppdaterar som en chef. Förbered er på världens tråkigaste uppdatering.
Jag lagar mat. Jag är hungrig. Jag vill att riset ska bli klart nu så jag får äta.
Har börjat på fallstudien i skolan. Jag och Mumrik ska göra den tillsammans och än så länge går det så jävla underbart bra! Mumrik är bäst ibland. =D <3
Annars då. Hm. Har sett för lite film, läst för lite böcker och allmänt varit för tråkig sista tiden. Lite saker har hänt, men inget som platsar i en blogg (antingen helt enkelt för tråkigt skit eller för privat skit. Mestadels för tråkigt skit dock. Precis som det jag vanligtvis skriver är så förbannat spännande ;D).
Snart åker jag till Skåne! Fan vad jag längtar! Var evigheter sedan jag träffade bästaste Jane och jag ska träffa annat fint folk också. =D Fast turen blir mycket kortare än jag önskat, på grund av fallstudien. Men det blir en tur iaf. =D Ska på Halloweenfest där utklädnad är ett krav. Oj. Attans också. Men det blir nog bra ändå. =D
Jaha. Nu måste jag nog kolla till maten så den inte rymmer eller så.
Men jag har uppdaterat. Som en chef.
Ha det bäst!
Puss på er. <3
Jag lagar mat. Jag är hungrig. Jag vill att riset ska bli klart nu så jag får äta.
Har börjat på fallstudien i skolan. Jag och Mumrik ska göra den tillsammans och än så länge går det så jävla underbart bra! Mumrik är bäst ibland. =D <3
Annars då. Hm. Har sett för lite film, läst för lite böcker och allmänt varit för tråkig sista tiden. Lite saker har hänt, men inget som platsar i en blogg (antingen helt enkelt för tråkigt skit eller för privat skit. Mestadels för tråkigt skit dock. Precis som det jag vanligtvis skriver är så förbannat spännande ;D).
Snart åker jag till Skåne! Fan vad jag längtar! Var evigheter sedan jag träffade bästaste Jane och jag ska träffa annat fint folk också. =D Fast turen blir mycket kortare än jag önskat, på grund av fallstudien. Men det blir en tur iaf. =D Ska på Halloweenfest där utklädnad är ett krav. Oj. Attans också. Men det blir nog bra ändå. =D
Jaha. Nu måste jag nog kolla till maten så den inte rymmer eller så.
Men jag har uppdaterat. Som en chef.
Ha det bäst!
Puss på er. <3
torsdag 27 oktober 2011
söndag 9 oktober 2011
Skolan.
Sitter i skolan med snällvän och bråkar, spelar betapet, leker facebook, kollar youtube och gör allmänt mest saker som inte är särskilt nödvändiga istället för att plugga, vilket är lite nödvändigare. Nåja, kvällen är ung och förhoppningsvis tar det inte så jättelång tid att göra det som måste göras. *prokrastinerar optimistiskt* ;D
Tog med mig Zombieland också, hoppas lite att vi ger oss på den. =D
Vill till Skåne. Funderar på om det funkar att åka i veckan, är ledig från onsdag förmiddag till måndag morgon, så jag skulle kunna få en långhelg där. Men jag är lite rädd att det inte finns tid till det. =( Måste fundera och försöka bestämma mig. Vill till Ullared också, vore passande att ta det på vägen, men då kan jag inte åka förrän torsdag och större delen av torsdagen går isf åt till Ullared och resa, vilket tar bort rätt mycket Skånetid. Bleh. Jag vet inte. Jag vill, jag saknar folk och jag vill träffa folk. Får kolla schemat jätteordentligt. Måste till Småland snart också och fixa bilen. Byta däck, service, lite lagningar och trams. Kommer bli dyrt och besvärligt. Måste kolla ekonomin jätteordentligt också tydligen. =(
Men åh. Vad gnälligt det blev.
Nu får jag nog göra något annat istället.
Sköt om er!
Puss <3
Tog med mig Zombieland också, hoppas lite att vi ger oss på den. =D
Vill till Skåne. Funderar på om det funkar att åka i veckan, är ledig från onsdag förmiddag till måndag morgon, så jag skulle kunna få en långhelg där. Men jag är lite rädd att det inte finns tid till det. =( Måste fundera och försöka bestämma mig. Vill till Ullared också, vore passande att ta det på vägen, men då kan jag inte åka förrän torsdag och större delen av torsdagen går isf åt till Ullared och resa, vilket tar bort rätt mycket Skånetid. Bleh. Jag vet inte. Jag vill, jag saknar folk och jag vill träffa folk. Får kolla schemat jätteordentligt. Måste till Småland snart också och fixa bilen. Byta däck, service, lite lagningar och trams. Kommer bli dyrt och besvärligt. Måste kolla ekonomin jätteordentligt också tydligen. =(
Men åh. Vad gnälligt det blev.
Nu får jag nog göra något annat istället.
Sköt om er!
Puss <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
