Förlåt.

Jag har tänkt lite på mig.
Innan var jag en jävla mes man kunde köra runt med lite hur som helst. Sen lärde jag mig att säga ifrån och blev en gnällig jävla bitch. Vad hände där? Nåja. Jag kan säga ifrån, jag ska bara lära mig att göra det på ett bättre sätt.
Däremot har jag en stor fördel som tyvärr många människor fattas. Jag vet att jag kan göra fel. Jag vet att jag gör fel. Och jag kan be om ursäkt för det. Varför är det så svårt att säga förlåt? Oftast behöver man inte ens säga förlåt, det räcker rätt långt med ett okej ibland. Om jag säger till något att "det är jobbigt när du gör så, gör inte så", hur svårt är det då att säga "Okej, förlåt" eller bara "Okej"? De flesta blir defensiva och kämpar emot direkt, för de ser inte att de faktiskt kan göra fel. De ser bara att jag klagar och gnäller. Visst, jag gör samma sak ibland, men saken är den att jag VET att jag gör så ibland. Oftast ser jag det i efterhand och kan be om ursäkt.
Men det gör mig ledsen att människor har så svårt att se att de också kan göra fel. Ingen är perfekt. Alla vet att ingen är perfekt, men fan vad det är svårt att inse att en själv gör fel. Det tycker jag med. Det är skitjobbigt, det gör ont och är allmänt jävligt besvärligt, men oftast känns det ändå bättre i efterhand. Oftast. Ibland känns det lite som att man bara offrat en bit av sig själv helt i onödan. Till exempel de gånger då man faktiskt verkligen rannsakar sig själv och lägger ut allt framför den andra samt ärligt ber om ursäkt, och det enda svar man får är i stil med "Okej". Jag menar, 99% av gångerna man behöver göra så är man inte helt ensam i matchen. 99% av gångerna har man blivit idiot av ett skäl och det skälet är oftast den andra, den man till sist krälar för och ber om ursäkt för.
Nej. Det är inte lätt att be om ursäkt alltid, men för fan folk, lär er.

Nu har jag föreläst klart. Gnäll, gnäll, klag, klag.

Men det blev iaf två inlägg på en kväll. Inte illa pinkat för tant Smowkie.

Sköt om er.