Problem.

Jag har ett litet problem. Eller, ska jag vara helt ärlig är det inte ett särskilt litet problem, snarare ett fantastiskt onödigt stort problem. Problemet heter spindlar. Jag hittade en fantastiskt rolig sida som heter 9gag.com, sjukt kul, oändligt med bilder. Jag hade kommit en bit förbi 700:ade sidan när jag slutade. Anledningen till att jag slutade var spindlar. Jag vet inte exakt, men jag gissar på att det var närmre 10 bilder per sida, så vi kan ju vara rätt så säker på att det var några tusen bilder jag plöjde igenom. De flesta var roliga, en del var hysteriskt roliga och ett fåtal rent av tråkiga. Av alla dessa bilder jag såg var det kanske en handfull på spindlar, varav ett par var tecknade, så det var verkligen inte mycket spindlar och de spindlar som var var okej. Tills jag kom till monstret. Mitt monster, som seriöst gav mig problem att vara i flera dagar. Länk till MONSTRET. Varning dock! Kom ihåg att jag fick seriösa problem av den bilden. Seriösa. Jag kunde knappt ta på mig jackan, jag var konstant gråtfärdig i timmar, det enda jag tänkte på var det där jävla monstret. Så titta på egen risk. För att få fram länken fick jag gå via en gammal chatt och be en vän kolla så det var rätt bild, jag kan inte se bilden igen. När monstret dykt upp två gånger på 9gag slutade jag helt enkelt att titta på den sidan mer. Väldigt trist, eftersom det var en så rolig sida.
Idag slutade jag även gilla "I made a funny" på facebook. De lägger upp roliga bilder och texter lite då och då och för en stund sedan la de ju såklart upp en spindelbild. Inte ens i närheten av så läskig som mitt monster, men tillräckligt för att ge mig problem att få den från min news feed. Till sist fick jag scrolla upp så jag såg bilden igen så jag kunde ta bort den. Då började jag gråta. Av en bild på en spindel. Fattar ni? En liten bild på en spindel! Förvisso en äcklig spindel, men ändå, en bild, en liten bild! Jag är så förbannat trött på att vara rädd för spindlar, jag hatar att börja gråta av att se en BILD på en jävla spindel! Det är inte okej. Jag vet inte hur jag ska sluta bara.

BLEH!

Men jag har bra saker i livet också. Jag fick tillbaka snällvän häromdagen och så ska jag till Skåne snart ju. Åker till Småland på onsdag eller torsdag och så blir det en alldeles för kort visit i Skåne i helgen, men dock en visit. Jag får träffa lite folk jag saknar iaf, inte illa. =)

Men nu ska jag vara lite bitter på internet en stund till. World wide web fullt av spindlar. Urk.

Sköt om er.

Förlåt.

Jag har tänkt lite på mig.
Innan var jag en jävla mes man kunde köra runt med lite hur som helst. Sen lärde jag mig att säga ifrån och blev en gnällig jävla bitch. Vad hände där? Nåja. Jag kan säga ifrån, jag ska bara lära mig att göra det på ett bättre sätt.
Däremot har jag en stor fördel som tyvärr många människor fattas. Jag vet att jag kan göra fel. Jag vet att jag gör fel. Och jag kan be om ursäkt för det. Varför är det så svårt att säga förlåt? Oftast behöver man inte ens säga förlåt, det räcker rätt långt med ett okej ibland. Om jag säger till något att "det är jobbigt när du gör så, gör inte så", hur svårt är det då att säga "Okej, förlåt" eller bara "Okej"? De flesta blir defensiva och kämpar emot direkt, för de ser inte att de faktiskt kan göra fel. De ser bara att jag klagar och gnäller. Visst, jag gör samma sak ibland, men saken är den att jag VET att jag gör så ibland. Oftast ser jag det i efterhand och kan be om ursäkt.
Men det gör mig ledsen att människor har så svårt att se att de också kan göra fel. Ingen är perfekt. Alla vet att ingen är perfekt, men fan vad det är svårt att inse att en själv gör fel. Det tycker jag med. Det är skitjobbigt, det gör ont och är allmänt jävligt besvärligt, men oftast känns det ändå bättre i efterhand. Oftast. Ibland känns det lite som att man bara offrat en bit av sig själv helt i onödan. Till exempel de gånger då man faktiskt verkligen rannsakar sig själv och lägger ut allt framför den andra samt ärligt ber om ursäkt, och det enda svar man får är i stil med "Okej". Jag menar, 99% av gångerna man behöver göra så är man inte helt ensam i matchen. 99% av gångerna har man blivit idiot av ett skäl och det skälet är oftast den andra, den man till sist krälar för och ber om ursäkt för.
Nej. Det är inte lätt att be om ursäkt alltid, men för fan folk, lär er.

Nu har jag föreläst klart. Gnäll, gnäll, klag, klag.

Men det blev iaf två inlägg på en kväll. Inte illa pinkat för tant Smowkie.

Sköt om er.

Uppdatering!

Eftersom anonyma inlägg är skiten, så lyssnar jag på den anonyma person som sa till mig att "update like a BOSS" och uppdaterar som en chef. Förbered er på världens tråkigaste uppdatering.

Jag lagar mat. Jag är hungrig. Jag vill att riset ska bli klart nu så jag får äta.

Har börjat på fallstudien i skolan. Jag och Mumrik ska göra den tillsammans och än så länge går det så jävla underbart bra! Mumrik är bäst ibland. =D <3

Annars då. Hm. Har sett för lite film, läst för lite böcker och allmänt varit för tråkig sista tiden. Lite saker har hänt, men inget som platsar i en blogg (antingen helt enkelt för tråkigt skit eller för privat skit. Mestadels för tråkigt skit dock. Precis som det jag vanligtvis skriver är så förbannat spännande ;D).

Snart åker jag till Skåne! Fan vad jag längtar! Var evigheter sedan jag träffade bästaste Jane och jag ska träffa annat fint folk också. =D Fast turen blir mycket kortare än jag önskat, på grund av fallstudien. Men det blir en tur iaf. =D Ska på Halloweenfest där utklädnad är ett krav. Oj. Attans också. Men det blir nog bra ändå. =D

Jaha. Nu måste jag nog kolla till maten så den inte rymmer eller så.
Men jag har uppdaterat. Som en chef.

Ha det bäst!
Puss på er. <3