Kvinna.

Varning! Detta inlägg handlar om mens. Läs på egen risk.

Ibland tycker jag verkligen inte om att vara kvinna. Drygt en vecka i månaden ungefär.
Det är dyrt, det är äckligt, det gör ont, det är jävligt jobbigt för humöret och man blir en fantastisk bitch. Härligt som fan ju. Eller inte.
Jag har en kompis som inte kan äta p-piller för hon måste konstant gå och be om ursäkt till folk då, hon blir tydligen ett monster. Vill man ha spiral, som verkar väldigt bra ur många aspekter, får man räkna med ett antal dagars smärta vid isättning och så kan man ju få obehag av att ha den där. P-stav ger mig blödningar som heter duga, med lika stora mellanblödningar. Inte precis jättekul att blöda 16 dagar i månaden. P-spruta verkar trevligt, det kan ta bort mensen, men det kan också försämra möjligheterna att bli gravid väldigt mycket, vilket inte är något man vill riskera om man inte är säker. P-piller är det som funkar bäst på mig, men tji fick jag, jag får inte äta p-piller för jag är rökare och har blodproppar i släkten. Det är inte utan att jag emellanåt längtar till klimakteriet. Men då får man svettningar, humörsvängningar som heter duga och ungefär en miljon andra symptom som inte alls är att leka med. Men för fan?

Nej. Ibland önskar jag att jag var född man. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot 15-20 år till av detta för att sedan få något år av diverse annat skit innan man slipper det helt.

Gnäll.