Alexander.

Har precis sett Alexander och blev av någon anledning olycklig av den. Hm. Inte bra. Funderar på att se något som gör mig glad nu bara för det, frågan är bara vad. Vad funkar alltid? Wolverine kanske? Filmen jag sett en miljon gånger (tre och en halv iaf) de senaste veckorna. Hum. Eller ska man strunta i film och lägga sig och läsa och hoppas på att Stephen King kan göra mig lycklig? Han brukar kunna det. Det blir ju inte lika sent om jag läser heller. Om jag inte fastnar i boken och läser hela natten dvs. ;)

Bah. Olustig känsla, sån där oroskänsla som kryper i hela kroppen, men mest i magen. Oro, oro, oro. Rädsla? Nej, oro. Jag är jungfru och kvinna, jag behöver inte extra oro ffs! Varför skulle Alexander göra mig orolig och olycklig? Så dålig var den inte. ;) Förvisso var Val Kilmer ruskigt ful och Jared Letos hår mest deprimerande, men ändå. Var det Colin Farrells halvdana skådespeleri? Eller Angelina Jolies och Rosalie Dawsons löjliga brytning? Eller deras skönhet? Jisses, vad vackra de kvinnorna är ibland. Angelina ibland, Rosalie alltid. Colin Farrells fåniga hår kanske? Eller hur trist filmen var upplagd? Seriöst, filmen var inte jättedålig, den var rätt bra ibland, men inte skitbra. Det känns som man sett det en miljon gånger innan. Jag har nog sett Alexander tidigare, men ändå. Ibland tycker man att de kan komma med något nytt. Som 300 till exempel! Den är bra den! Män som springer i höftskynken och slåss, man har sett det innan va? Men aldrig som i 300! Så snygg film. Så bisarr film. Men den lyckas vara annorlunda.

Lustigt hur man kan tröttna på vissa sorters filmer så lätt men aldrig på andra. Jag menar jag kan se Superhjältefilmer till förbannelse, jag kan se en viss typ av actionfilmer till förbannelse och jag kan se zombiefilm till förbannelse, men jag tröttnar inte. Däremot om jag ser en high school-komedi håller jag på att kräka, jisses, kom på nåt nytt liksom! Det är även anledningen till att jag inte sett Van the Man än, Ryan Reynolds må vara hur bra han vill, men jag är lite skeptiskt till typen av film. Visst, jag skrattade åt Eurotrip och jag kan uppskatta skämt därifrån, men jag vill inte se fler. Jag vet massor av bra komedier, men urk, palla. Däremot en splatterkomedi, där har vi god humor! Ja, jag är störd. Jag har umgåtts för mycket med konstig folk. Jag skyller allt på Keyser, det var med honom depravationen började. Han lärde mig uppskatta skräck och splatter. Tromas Killer Condom tex, det är fina grejer det. Innan tyckte jag om seriös film, bra draman och sånt skit. Jag tycker fortfarande om bra draman, men det är så seriöst! Vad hände med verklighetsflykt? Det har iofs mamma lärt mig, så jag skyller superhjältarna och sagorna på henne. ;)
Men det är roligt att faktiskt ha sett de flesta av Peter Jacksons filmer innan han gjorde LoTR, att kunna skryta(?) med att man visste vem han var innan han gjorde LoTR. ;D Tack Keyser! ;D

Nej, jisses vad jag svamlar. Kanske ska äta något istället och hoppas att oron är magsyra.

Ha det gott folk!