Tycker inte om mina bakslag. Känns som man blir nerknuffad i dy.
Har tyckt det har känts ok nu ett tag, men så idag blev det för mycket. Har kollat på massa TV-serier som jag bölat över (Dr Green dog!) och det verkar som att det gråtandet triggade något i mig. Nu är jag jätteblödig, gråter för allt och mår allmänt rätt kasst.
Smart som jag var, mitt i allt kassa mående, kollade jag AFs hemsida efter jobb. Jej. Hittade ETT jobb jag vill ha och det kommer jag inte få. Jag är helt säker. Känns jättelönt att söka det. Vill skriva en perfekt ansökan och verka jätteintressant, men till vilken nytta? Djurkompaniet på Familia söker folk över sommaren och ev lite småtimmar i framtiden. Jag har ingen, INGEN, erfarenhet, jag har praktiserat i affär för 10-15 år sedan i några veckor och jag har väldigt knappa kunskaper i ämnet. Jag hade kanske haft en marginell chans om jag sökte på måfå och prickade precis när de behöver folk, men definitivt inte när de lagt upp jobbet på platsbanken. Jag mot 1 miljon andra sökande som alla kommer ha mer erfarenhet och kunskap än mig. Fan så positiv jag är. *suck*
Men men, det är väl bara att skicka in en ansökan och hoppas på det bästa. De skickar iaf inte "Tack, men nej tack"-brev, alltid något, man slipper få det gnuggat i ansiktet att man inte kan något.
Jag vet att jag låter negativ och jag ber om ursäkt för det, men just nu känns det verkligen som jag aldrig kommer bli något. På sin höjd städare. Vilket framtidsyrke. Hade kanske varit lättare om jag haft en aning om vad jag ville bli, så jag kunnat skaffa mig en plan.
Återigen kommer sjuksköterskeutbildningen till mina tankar. Frågan är ju bara om jag över huvud taget är intresserad av att jobba med det. Jag tror inte det. Plus att jag måste läsa in ämnen och göra högskoleprovet. Om de inte tar in vad för pack som helst dvs, har ju inga strålande betyg direkt. Plus att jag faktiskt inte ens har ett komplett gymnasiebetyg. Fy fan vad jag är bra.
Nej. Om man skulle kolla internet efter billiga TV-serier jag kan önska att jag hade råd att köpa.
Gonatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*krama* Jag ska hålla tummarna. Man vet ju faktiskt aldrig. Nån gång ska man ju ha tur tycker jag!
SvaraRaderaJag vet inte om det är nån vidare tröst men du sitter inte i båten själv. Jag vet inte om jag är något vidare bra båt sällskap, jag kan troligen inte ro annat än i circklar:P men jag har öron o dom vet jag hur man använder:)
ibland rinner bara bägar helvetet över och det får den väll lov o göra anntar jag. Inte mycket man kan göra åt det direkt.
skulle du känna att du behöver låta din hjärna kräka mitt i nassen o inte vill väcka sambon så har kamillas hjärnkräks jour öppet dygnet runt:P
du själv kanske inte tycker du är så himla bra. Men jag tycker faktiskt du är det. Vare sig du gillar det eller inte:)
ta hand om daj! kram!
Tack, vad du är gullig. <3 *kramar*
SvaraRaderaMen du! Mitt i allt elände vänder det! Jag lovar.
SvaraRaderaVarför tar du inte och läser upp dina betyg o gör högskoleprovet "direkt"? Så har du det gjort, och förutsättningarna blir bättre (om du sen ska söka högskoleutb). Och ditt självförtroende får en knuff i rätt riktning.
Kolla upp fakta och sök in! Ge dig själv en spark i röven ;-)
Allt kommer ordna sig, tänk på det. Finns inte en chans i världen att du ska gå runt o känna dig tradig i det oändliga!
Jag hoppas verkligen du har rätt Emma. =)
SvaraRaderaJobbigt värre. Sitter ju själv i samma sits typ med ingen vidare utbildning och halvlöjliga jobb då och då bara.
SvaraRaderaFunderar dock på att skapa en maffiosoverksamhet istället och bli stortjyv som sitter på en resturang och räknar pengar.
Vill du va med? ^^