Självömkan

Tycker inte om mina bakslag. Känns som man blir nerknuffad i dy.
Har tyckt det har känts ok nu ett tag, men så idag blev det för mycket. Har kollat på massa TV-serier som jag bölat över (Dr Green dog!) och det verkar som att det gråtandet triggade något i mig. Nu är jag jätteblödig, gråter för allt och mår allmänt rätt kasst.
Smart som jag var, mitt i allt kassa mående, kollade jag AFs hemsida efter jobb. Jej. Hittade ETT jobb jag vill ha och det kommer jag inte få. Jag är helt säker. Känns jättelönt att söka det. Vill skriva en perfekt ansökan och verka jätteintressant, men till vilken nytta? Djurkompaniet på Familia söker folk över sommaren och ev lite småtimmar i framtiden. Jag har ingen, INGEN, erfarenhet, jag har praktiserat i affär för 10-15 år sedan i några veckor och jag har väldigt knappa kunskaper i ämnet. Jag hade kanske haft en marginell chans om jag sökte på måfå och prickade precis när de behöver folk, men definitivt inte när de lagt upp jobbet på platsbanken. Jag mot 1 miljon andra sökande som alla kommer ha mer erfarenhet och kunskap än mig. Fan så positiv jag är. *suck*
Men men, det är väl bara att skicka in en ansökan och hoppas på det bästa. De skickar iaf inte "Tack, men nej tack"-brev, alltid något, man slipper få det gnuggat i ansiktet att man inte kan något.
Jag vet att jag låter negativ och jag ber om ursäkt för det, men just nu känns det verkligen som jag aldrig kommer bli något. På sin höjd städare. Vilket framtidsyrke. Hade kanske varit lättare om jag haft en aning om vad jag ville bli, så jag kunnat skaffa mig en plan.
Återigen kommer sjuksköterskeutbildningen till mina tankar. Frågan är ju bara om jag över huvud taget är intresserad av att jobba med det. Jag tror inte det. Plus att jag måste läsa in ämnen och göra högskoleprovet. Om de inte tar in vad för pack som helst dvs, har ju inga strålande betyg direkt. Plus att jag faktiskt inte ens har ett komplett gymnasiebetyg. Fy fan vad jag är bra.

Nej. Om man skulle kolla internet efter billiga TV-serier jag kan önska att jag hade råd att köpa.

Gonatt.

Fjortis?

Ah, dessa kändisar. *dlool*
Jag och sambon var på bio idag, två ggr faktiskt. =) Såg först Knowing med Nicholas Cage, den var helt ok. Inte skitbra, men bra. Sen såg vi Wolverine. Aaah. <3 Hugh Jackman is the shit som Wolverine alltså. Underbar film. Fråga mig inte om den var "bra", för det vet jag inte riktigt, men den var skitbra, helt underbar och ganska fantastisk. Men så är jag ju som bekant en sucker för superhjältefilmer. Ryan Reynolds var med i Wolverine också. Ah ma gad! Het. *grr* *fniss*
Snart kommer Terminator Salvation också. Christian Bale som John Connor. MÅSTE SE. Ja tack. Rawr. Hörde att de ska göra en ny Batmanfilm också. *eek*
Men gud asså. Fattaru hur snygga'rom e asså?! Eller vänta.. var jag vuxen? *host*
Nåja, får väl säga att jag tyckte Lynn Collins, som spelade Kayla i Wolverine var jättebra och att hennes ögon var helt fantastiska och att Merry (Dominic Monaghan, som spelade Bolt i Wolverine) var med alldeles för lite. Ryan Reynolds också. Tycker vi inte de borde göra en X-Men Origins: Wade Wilson också? Joho. Det tycker vi. Ah. =D

Pratade lite Marvel och DC Comics på vägen hem (i ösregnet, gick inte fort, tror vi toppade på motorvägen med grymma 80) och jag kom fram till att jag måste skaffa mig en ordentlig filmsamling. En superhjältefilmsamling. Alla X-Men, Batman (har jag iofs båda, åååh, GIEF FLER BATMANFILMER!) Spindelmannen, Stålmannen, Hulken och alla andra underbara superhjältefilmer. <3
Finns iofs en triljon filmer jag vill ha ungefär och det är inte bara superhjältefilmer faktiskt. Tycker om sagor också. ;D

Nej, nu ska jag läsa mer i Sagan om de två tornen, se om man orkar läsa ut den ikväll så man kan börja på del 3. =D

Gonatt!